Satt på en läkarkonferens på Astrid lindgrens sjkhus häromdagen. Lyssnade på en monolog av en väldigt duktig kirurg. Kompetent – absolut, kunnig – enormt, innehållet- säkert också rätt. Men ändå blev hela mötet helt fel. Och jag och sonen åkte därifrån förtvivlade , varför? Jo det som skulle sägas kom ut i en väldigt negativ ton. Inget hopp fanns med, ingen medkänsla utan det kändes kallt och sterilt. Tänkte på det efteråt, tänk vad viktigt det är att saker kommer ut rätt! Att hur rätt, hur kunnig, hur duktig du och jag än är så kan det trots goda avsikter bli så jättefel. Det är ibland hur orden sägs som gör skillnad. Vilken ton du har, ditt kroppsspråk, att du närmar dig istället för att sitta på långt avstånd, att det som ändå oavsett kommer vara tungt , ändå förmedlas med omsorg och omtanke. Man kan såklart inte va bra på allt men kanske ska det i framtiden finnas läkare som är bra på att prata med barn, som ska göra det och den som är bra på att operera gör det. Att det finns val! Iallafall så samlade jag ihop lite styrka och ringde upp detta ställe igår, och bad om att få träffa vår ”vanliga” doktor för att förstå och försöka välja det ena eller andra. Tips till dej som någon gång oavsett instans råkat ut för detta…
:: Ring upp, säg det här blev inte bra. Vad kan vi göra? Så här upplever vi/jag det.
:: Tänk på att budskapet var antagligen rätt, men omslagspappret blev fel.
:: Se till att du verkligen förstår, att inte bara hälften kom med
:: Tveka inte att be om journalkopia för att i lugn och ro kunna titta hemma
:: Det finns oftast någon mer eller annan du kan prata med
:: Ge inte upp, det finns oftast en utväg även om du inte ser den nu.
:: Vår utväg är som vi sa när vi åkte hem- Nu är det upp till Jesus!





