Om ni inte visste bättre så skulle ni ju tro att jag har dött eller gått i ide. Men faktum är att vara tonårs mamma är att leva ett stressigt liv. Denna veckan har Jennifer tagit studenten och det skulle fixas student mottagning mm. Det gick iallafall vägen och nu har vi en vuxen till härhemma. Jag är så stolt över henne och tror att hon kommer bli grynt nycket bättre på allt än vad jag någonsin kommer bli. Till hösten kommer hon ge 1 år till att hjälpa till i Dynamic och det kommer märkas!:-) Imorgon är det söndag och Johan kommer predika, det kommer bli kanonbra!! Sen imorgon kväll flyttar jag och James, till Astrid Lindgrens sjukhus. På måndag morgon kl 8 så ska James opereras för ca 6:e gången. Denna gången för fjättrad ryggmärg, dvs det har vuxit fast nervtrådar som måste lossas på. Operationen tar ca 5 timmar. Inget man vill va med om.Men jag är glad att Johan är med på måndag. Det är tufft nog ändå. Så har du tid så var gärna med och tänk på oss. Det är alltid jobbigt för alla att vara på sjukhus och är man där ofta blir det inte lättare. Men med Guds hjälp går det. Vi hörs av när jag kan 
Idag har Johan och jag suttit i möte med en möjlighetstänkare. Det finns så många människor som bromsar möligheterna i livet. Inte för att de vill det utan för att de ändå är ”säkrast” så. Men jag sa till Johan när vi åkte hem – å, vad jag behöver detta! Det är så skönt att få bli medtagen på en resa full av möjligheter, tro, glädje, genombrott. Man får så nya tankar. Som Tim talade om på ledarlunchen, what if there is moore???!!! What if there is something over here! Att sträcka tanken litegrannn är nyttigt. Och jag tror att framtiden tillhör de modiga, som vågar pröva nytt. Och om vi faller eller misslyckas? Då reser vi oss igen och går vidare! Jag fick en riktig vitamin injektion idag, nu går tankarna och det är bra! Jag vill att kyrkan ska vara i takt med tiden, nå människor på alla sätt den kan och idag kom det massa nya idèer. Så tack till dej som vi mötte idag. Du gav oss inspiration
Just nu är det efterarbete i Dynamic. Bilder kommer, filmer, inspelningar, utvärderingar ska göras. Ekonomi arbete och telefonsamtal med vänner nya och gamla. Så det är fullt upp och konferensen är egentligen inte över innan allt detta är gjort! Min dotter Jennifer som för övrigt är en fantastisk kvinna sa igår: att när man träffar sina vänner och talar om konferensen så upplever man allting igen. Och det är sant, man tar med sig allt positivt och gläds. Sen finns det alltid en del människor som upplever lite ”blues” när konferensen är över. Man har tillbringat mycket tid ihop som team, nästan ”bott” i kyrkan och delar saker med varandra, deo , och bara hängett sig åt Gud, skrattat mycket osv. Så även om det är skönt att sova hemma, så saknar man varandra och gemenskapen och då uppstår ”blues”. Men det går över ,och om allt går som det ska så har man blivit så förvandlad att man är beredd att ”hugga” tag i saker på ett nytt sätt. Det finns människor som åker runt på konferenser hela tiden och jämt, men jag tror på att det är bra att praktisera det man har fått. Så att det blir både ett intag och uttag Imorgon ska vi ut och träffa några nya vänner från den senaste veckan, det ska bli så kul!! Kram på er alla!
Förväntningarna har ju varit många på The Modern Church Leader. Mest för att vi aldrig gjort något liknande och första gången är alltid spännande. Wow Så många gamla vänner, nya vänner som dök upp. Tack ALLA ni som kom! Men vilka talare vi har haft : svårt att säga att det var bäst eller det. För varje talare i sig var verkligen bäst. Jack Motts seminarie om ”Alters” fruktansvärt intressant och jag var så tacksam efteråt så glädjetårarna rann. Alexeys seminarie om Tillväxt, puh precist och exakt hur man bör jobba på om man vill se det. Sen Tims seminarie om ”Work your land” när Guds närvaro kommer över oss alla då funderade jag på om det var lika bra att hitta en matta och gå och lägga sig! Dessa talare var inte kända med varandra innan men oj vilka röda trådar som gick emellan de tre På onsdag kvällen var vi på Soap-bar med Tim som talade där så otroligt bra det var och det var kalas att vi var så mycket folk där. Sen har vi ju 2 fullpackade kvällsmöten med Tim. Och jag har så mycket vittnesbörd om vad som hände, Men det räcker nog att säga detta just nu : 25-32 personer räckte upp handen att de bad med i frälsningsbönen!!!!!!!!!!!!! Det är det ALLT handlar om. Vi i Dynamic tackar Gud, som är orsaken till allt!! Och nu jobbar vi på med uppföljning, idag är det Dynamic church och fantastiskt kul kommer det va att möta alla igen. 
När man behöver sina vänner, när man är i kris av olika slag, när man är i stress. När man är glad eller när man är bara allmänt social. Det är då man ser vem som är ens vänner. Och precis just nu så är jag super-glad för mina vänner. En del av dom kliver fram och visar sitt riktiga jag. De liksom ”kommer” fram och sprudlar på ett fantastiskt sätt. Jag är så lycklig som får hänga med dem. Igår var vi samlade, gänget i dynamic, en heldag och städade placet. Hihi det är speciellt när man jobbar ihop man är ”riktigt” go och alla får visa sitt sanna jag. Jag kröp omkring på golvet med ett rakblad och tog bort tuggummi Jo faktiskt, i en teater så finns det allt möjligt smått och gott. Det rör sig ca 450-500 pers vissa veckor i lokalen. Och då märks det. Johan fick ansvaret att köra en städmaskin som levde sitt eget liv Och dessutom ägnade han och Hasse åtskillig tid åt klotter och Simon mfl också. Man undrar ju varför folk klottrar ?! Men nu är det fint! Och bara känslan att det är rent och att vi har gjort ett digert arbete känns härligt! Jag tror det är bra att man jobbar ihop, och tillbringar mycket tid tillsammans för då upptäcker man nya saker, gåvor och talanger hos varandra. Dessutom så har man tid att prata mycket, och det gillar jag Nu är det full fart på allt och vi får se hur mycket vi hinner höras. Imorgon kväll kommer vi hänga på Soap-bar med Tim Storey för en speciell fest-kväll!!! Vad spännande det känns nu!! Kram på er! Tack alla i Dynamic- inga är som ni när det gäller!
Signum betyder kännemärke. Och jag funderar på vad som är mitt kännemärke. Är det :ja ni vet hon den där lite smårultiga, blonda korthåriga,. Eller är det : ja ni vet hon Johans fru, eller Josefs mamma,. Eller är det, hon som har en nyplantering med sin man. Eller beskrivs man utifrån sitt sätt att vara, hon lite blyga, den där glada, eftertänksamma eller vad man nu beskrivs som. Vad säger folk om mig när jag inte är med? Hur beskrivs jag till andra människor.Och hur beskrevs människorna i Bibeln och Jesus hur talade alla om honom? Imorgon kl 16 kommer Johan att predika om detta ämne. Vad är ditt signum? Jag tycker det ska bli så intressant. Så idag funderar jag lite själv över detta. Ska bli jättebra imorgon- det vet jag! Om du känner att du behöver få möta Gud, då är Dynamic platsen för dej imorgon Han är nämnligen där !! Ses imorgon Kram!
Igår kom den, boken Johan och jag har väntat på. ”Vilket himla liv” av Owe Carlsson. Vi läste den ihop ända in på natten i ett sträck för att sen sova några timmar och sen fortsätta. Mot slutet grät jag och hade svårt att se och läsa vad det stod faktiskt. En vän undrade idag vad den handlar om? Och hur skulle jag förklara för en icke kyrkvan vad den handlar om. En biografi, en livsresa, kamp och sorg, glädje och segrar ja den innehöll det mesta. Men för mig, pastorsdotter och föreståndarfru så har den också vissa andra betydelser. Jag är jättetacksam till Owe att han skriver som det är ,många gånger. Hur utsatt en pastor kan vara, hur det skvallras och konspireras, avundsjukor, maktkamp, grupperingar etc kan finnas även i kyrkans värld. Och jag har förstått att det är många som vill se en förändring. Jag är också ledsen över att det ännu en gång visar sig, att när någon råkar illa ut så slutar telefonen ringa, så försvinner de sk kollegerna. Löften är inget värda utan bara ord som sagts i ett överilat ögonblick. Vänner förresten, är man en vän om man inte ens kan bemöda sig att ta kontakt och fråga hur det är?! Denna bok är väl värd att läsas att på något sätt förstå och ge en bild av hur det kan bli om vi inte ser upp. Jag lärde mig massor av den samt om mig själv också. Bra skrivet, att våga ta upp dessa saker även om det var svårt att skriva den. Jag är jätteglad att Owe kommer till The Modern Church Leader och jag tänker genast köpa en till bok
Just nu mitt i alla förberedelser inför konferensen så händer det saker. Vi ber som tokar, självklart gör vi det annars också men ännu mer nu, inget gör sig själv. Så vi har bön för en massa saker och när vi ber tillsammans i ledarteamet så händer det. Dörrar öppnas, saker läggs på plats och det är ingen människa utan bara Gud som löser det! Visst är han underbar?! I söndags samtalade jag med en av våra nya besökare. Han kommer från ett annat land och jag fick en lektion av Gud hur olika vi kan vara men ändå lika. Han delade lite tankar och saker och sen på bruten engelska så ville han visa mej hur de gör i hans land. Helt oväntande så visade han att han ville ta ner sitt huvud för mina fötter???!!! Han förklarade att så visar man sin respekt, sin ödmjukhet inför en annan människa. Jag har aldrig varit med om detta tidigare, att någon vill göra så och jag blev först lite förskräckt, jag menar i sverige gör vi inte så. Och jag kände mig så liten men mannen förklarade att så gör man i hans land, och att hans familj hade sagt att så skulle han göra inför mig. Vi är lika vi människor vi behöver respekt/uppskattning etc men vi har nog ofta våra egna uppfattningar om hur saker och ting ska gå till. Och när det inte går till så, som vi har tänkt blir vi osäkra och känner oss små. Jag känner inte mannen ifråga, men kanske lärde jag mig något om att visa respekt,uppskattning för en annan människa även om det blir på ett nytt sätt.
När jag fyllde 15 år, då hände det. Jag blev barnledare / söndagsskollärare för minsta klassen i söndagsskolan. Jag var jättenervös men barnen var snälla och förberedelserna innan många. Sen höll jag på tills jag blev ca 41 år.( dvs 26 år) Därefter har jag också haft söndagsskolan många gånger. Barnen ligger högt på mitt hjärta. Inte så konstigt om man har 4:a själv
På en bönedag för Stockholms pastorer härom året så frågade flera om vi visste någon bra barnpastor. Kyrkor har ringt för att få rekommendationer ang bekanta till oss och vi precis som de undrar var är alla barnledarna? Under de år vi var söndagskollärare, barnledare och familjepastorer stötte vi ofta på människors okunskap- jaha men ni jobbar väl ”BARA” med barnen då!!! Eller ja va fint att ni ”TAR HAND” om barnen. Det var inte alls i den dimensionen det rörde sig, vi brann och brinner för barnen.
Det att ledare genom åren inte har blivit uppskattade utan bara tagna för givet är nog en av anledningarna till att det är ont om söndagsskollärare idag. För visst har vi alla mött människor som är uttröttade barnledare?! En annan sak (tror jag) är att det krävs mycket mer av en ledare idag när utbudet är så stort. Föräldrar vill ju ”hänga” med och alltsom oftast stöter man på, nej du vet, vi kan inte på söndag för, Lisa har kurs i målning, Pelle han spelar hockey. Drejkurser, hästridning, fotboll etc. Det är inte lätt att som ledare stå pall och orka ta tag i detta om det inte finns pastorer och andra ledare som en gång för alla bestämmer sig för att satsa.
I Dynamic så har vi bön för detta, en gudomlig söndagsskola. Brinnande, stabila, rätta sorters ledare som inte ger upp. Även om man inte håller i 26 år så drömmer jag om människor som är kallade in i detta. Det behövs en ledare, som talar barnens språk, som har mycket kärlek och stort tålamod kanske finns det äldre människor som förstår att de har funnit Jesus Kristus, nu är det dax att ta tag i en ny generation
Jag och Johan vill inte ”bara” ha en söndagsskola som en serviceinrättning vi vill att barnens liv ska fyllas med Jesus. Vi vill heller inte segregera söndagsskolan från våra möten utan vi vill att barnen är med, vi sjunger samma sånger i bilen hem, vi pratar med varann om vad som hände. Men ”predikan” levereras på ett sätt som gör att barnen förstår. Det drömmer jag om! Min kropp orkar inte hoppa runt på gumpabollen längre pga min ledvärk . Men å, vad jag ber och pratar om att andra ska se värdet i att stolt kunna säga : JAG ÄR SÖNDAGSSKOLLÄRARE/KIDS-LEDARE!
Sitter och jobbar med konferensen. Och just nu är det ledarlunchen som är i fokus. Sist vi hade ledarlunch hade vi så god mat, italiensk. Så det gäller att det blir gott nu också och fräscht för det vill man ha. Idag började dagen med vad vi kallar ”den välsignade pressen”. Det vill säga ååååå, va tugnt det är. Man funderar nästan på om det överhuvudtaget är värt att gå upp ur sängen Nu efter alla dessa härliga år så vet man vad man ska göra när detta infinner sig, så idag var det bön, bönekedja för konferensen, annan bön och under tiden rasade det in andra bönämnen från hela landet. Antingen var det en ”sån” dag idag, eller så sammanföll allt så. Men jag tror på det första. Det finns nämnligen vissa dagar när så många människor har det tufft, så visst är det skönt att gå ihop ett gäng och storma himlen tillsammans. För Bibeln säger ju att det 2 eller 3 kommer överens om i mitt namn (Jesus namn) det skall jag göra för er. Så det är suveränt att få be en stund ihop över samma saker. Nej nu måste jag jobba vidare med allt! Ska på skutseglingsmöte på skolan om en stund eftersom en av tjejerna ska ut och segla veckan som kommer. Kram o glöm inte be
